Gick upp i morse med inställningen att jag skulle till jobbet..påväg till dagis för att lämna Bells börja ja må så fruktansvärt dåligt..började skaka och insåg att paniken var på gång...Bells ville inte släppa mig när jag skulle lämna henne så hon kände säkert på sig att det var nått på g med mig....Satte mig i bilen kom nån km innan. Helvetet bröt loss...hysteri gråten och panikångest attacken slog till med full kraft...hjärnan blir som sörja och det enda jag kan tänka på är att jag måste leva! Tar idag för att samla ihop mig och gör ett nytt försök i morgon..jag kan inte stänga in mig kommer inte må bättre av det...jag vill jobba och leva som ja gjorde innan...En timme i taget..